16

Tittar in i dina ögon och undrar var du blev av
Vart den sorgsna, oroliga flickan tog vägen

Hur du kunde växa upp till något så vackert, något så unikt
Jag visste att du var speciell, men inte många insåg det då

Det var inte alla som behandlade dig väl. Kom ihåg mig som en av de få.


Den texten får avsluta kvällen.
Puss! /Elin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0