emmieochelin

Okej, sanningen nu.

Ibland tycker jag att jag är söt. När mitt hår är rent och fräscht och ligger som jag vill. När sminket sitter där det ska och fått "sjunka in" ett tag. När min hy inte har alltför många finnar och stora pormaskar. I förskönande kvällsljus. Då är jag söt.

Men i det avslöjande dagsljuset ser man alla brister. Man ser min dåliga hy. Man ser hur stor min näsa är. Man ser hur korta ögonfransar jag har. Man ser hur ful jag faktiskt egentligen är. Och är jag dessutom osminkad är jag ännu fulare. Jag ÄR inte söt utan smink, så är det bara. Jag kan vara söt, men inte naturligt.

Och bilder kan man alltid göra till sin fördel. Ska jag ta bilder på mej själv väljer jag såklart inställningarna på kameran som gör mej sötast. Jag väljer inte "utan blixt", för då ser man alla konturer på min näsa. Jag lägger håret rätt så att man inte ska se hur rundt mitt huvud är. Dessa s.k. "egobilder" kan man kontrollera. Blir det en ful bild, tar du bara bort den. Blir det en bra bild, sparar du den. Så enkelt är det. Jag kan bli söt på bild. Men hur ofta stämmer mina egna bilder med verkligheten?

Puss! /Elin