emmieochelin

En sak som stör mej helt enormt är personer som lägger sej i ens liv utan att egentligen ha rätt till det. De frågar inte för att de bryr sej. De frågar inte för att de vill hjälpa dej. De frågar enbart för att de är nyfikna och vill få känna sej viktiga.

Säg att du skriver en liten text på din blogg, din bdb eller din msn. En mening som kanske väcker personliga minnen hos dej. En dikt du tyckte var fin. En liten kort berättelse med ett viktigt budskap.

ALLTID ALLTID är det någon som måste fråga, måste lägga sej i. Jag har ingenting emot personer som frågar om det hänt något för att de bryr sej. Säg att jag skrivit en ledsen dikt och lagt in på bdb, självklart undrar man om det hänt mej något då. Men om jag svarar 'nej, det är lugnt, tyckte bara dikten var fin', MÅSTE man då fortsätta tjata om att 'jo, men kom igen, säg nu, ljug inte!'. Jag väljer väl förhelvete själv om jag vill berätta för dej eller inte? Ni är välkomna att fråga, men då ska det vara av rätt anledning också.

Det värsta är när folk tar åt sej och är bombsäkra på att just den där texten handlar om dem själva, trots att det inte ens är så. Jag menar, skärp till er! Hur speciella tror ni att ni är egentligen?

Ingen har fått mej att gråta som du, men du är fan inte värd alla dessa tårar, därför fortsätter jag slå huvudet mot väggen i hopp om att du ska trilla ut.

Där ser ni. En fin mening, men inte fan har jag riktat den till någon.
Nu ska jag sova. Godnatt.
/Elin