66
Stjäla, snatta, 'låna'. Något de flesta gjort, och som vissa gör regelbundet. Det är till och med så vanligt att folk slutat reagera över det. Fyfan säger jag bara.
Jag har aldrig varken stulit eller snattat något i hela mitt liv, och har definitivt inga planer på att prova heller. En gång när jag var liten tog jag en femma av min mamma. Jag fick så dåligt samvete att jag började gråta och lämnade tillbaka den. Jag skulle helt enkelt inte kunna leva med att vara en tjuv. Det spelar ingen roll om jag så är pank, jag skulle inte kunna gå runt och veta att tröjan jag har på mej eller chokladen jag äter är stulen. Inte ens om jag fått det av någon annan. Det hade känts fel. Sjukt fel.
Jag är uppfostrad med att man ska göra rätt för sej. Man ska betala för det man tar. Man ska plugga inför och låta bli att fuska på proven i skolan. Man ska helt enkelt kämpa, inte ta en massa genvägar. Jag är likadan i skolan. Jag har fuskat en gång på ett prov, och har fortfarande dåligt samvete. Jag vill hellre, när jag får tillbaka mitt prov med bra resultat, känna att jag lyckats med detta för att jag är duktig inom ämnet, inte duktig på att fuska. Jag älskar känslan av att lyckas ärligt.
Men, anledningen till att jag skriver detta är på grund av folk som inte kan skilja på sina egna och andras grejer på fester. I lördags var vi på fest hemma hos Josefine, där det under kvällens gång försvann en massa pengar. Jag förstår inte grejen med att förstöra så pass för en person som varit schysst nog att ordna en fest trots vetskapen om att sådana lätt spårar ut. Är det erat "tack" liksom? Det slutar ju bara med att folk till slut inte vill ha fester längre, och var hade ni då tänkt bli av när ni vill festa? Och hur hade ni känt om det var era grejer som försvann?
Seriöst, tänk till nästa gång ni funderar på att sno något. Hade ni själva velat bli bestulna?
/Elin
Jag har aldrig varken stulit eller snattat något i hela mitt liv, och har definitivt inga planer på att prova heller. En gång när jag var liten tog jag en femma av min mamma. Jag fick så dåligt samvete att jag började gråta och lämnade tillbaka den. Jag skulle helt enkelt inte kunna leva med att vara en tjuv. Det spelar ingen roll om jag så är pank, jag skulle inte kunna gå runt och veta att tröjan jag har på mej eller chokladen jag äter är stulen. Inte ens om jag fått det av någon annan. Det hade känts fel. Sjukt fel.
Jag är uppfostrad med att man ska göra rätt för sej. Man ska betala för det man tar. Man ska plugga inför och låta bli att fuska på proven i skolan. Man ska helt enkelt kämpa, inte ta en massa genvägar. Jag är likadan i skolan. Jag har fuskat en gång på ett prov, och har fortfarande dåligt samvete. Jag vill hellre, när jag får tillbaka mitt prov med bra resultat, känna att jag lyckats med detta för att jag är duktig inom ämnet, inte duktig på att fuska. Jag älskar känslan av att lyckas ärligt.
Men, anledningen till att jag skriver detta är på grund av folk som inte kan skilja på sina egna och andras grejer på fester. I lördags var vi på fest hemma hos Josefine, där det under kvällens gång försvann en massa pengar. Jag förstår inte grejen med att förstöra så pass för en person som varit schysst nog att ordna en fest trots vetskapen om att sådana lätt spårar ut. Är det erat "tack" liksom? Det slutar ju bara med att folk till slut inte vill ha fester längre, och var hade ni då tänkt bli av när ni vill festa? Och hur hade ni känt om det var era grejer som försvann?
Seriöst, tänk till nästa gång ni funderar på att sno något. Hade ni själva velat bli bestulna?
/Elin
Kommentarer
Trackback
