A DROP IN THE OCEAN
Något som diskuterats ordentligt på sista tiden (tack vare Sverigedemokraternas plats i riksdagen) är det här med invandring. Då jag har anklagats för att vara rasist känner jag att jag vill ta upp ämnet även här på bloggen.
Jag är inte rasist. Jag är inte ens Sverigedemokrat. Därmed inte sagt att man automatiskt är rasist för att man är Sverigedemokrat; för trots att de flesta ser Sverigedemokraterna som ett främlingsfientligt parti, har de faktiskt en poäng i vad de står för. Sverigedemokraterna är inte emot invandrare i allmänhet, utan vill bara att vi ska behålla vårt Sverige som det är. Detta gör dem inte främlingsfientliga, snarare konservativa. Dock kan jag väl tycka att de har en del orimliga målsättningar och några åsikter som dragits till sin spets, och har därför valt att inte kalla mej för Sverigedemokrat.
Jag tycker det är hemskt att bli kallad för rasist, då jag är rädd att folk ska vända mej ryggen av en anledning som inte ens finns. Visst har jag fördomar, det tänker jag inte hymla med. Men är det så konstigt? Se bara på Rosengård i Malmö. Där bor i princip bara invandrare, och på vilken annan plats i Sverige blir välfärden straffad (det har kastats stenar och liknande på både ambulans och brandkår) för att de gör sitt jobb? Och titta på stadsdelarna i Helsingborg. Vi har en klar majoritet av invandrare på ställen som Adolfsberg och Dalhem, och var är det vi hittar problem? Jo, just på dessa platser.
Grejen är att man måste skilja på invandrare och invandrare. Jag har absolut ingenting emot de som kommer hit, jobbar, lär sej språket och anpassar sej till kulturen, så som vi hade fått göra om vi hade flyttat till deras länder. Det som kan störa mej är de som har mage att klaga på Sveriges system, trots att de kommit hit och fått ett liv både rikare och tryggare än de någonsin haft tidigare. De verkar sakna förmågan att känna tacksamhet.
Jag tror att det är lätt att missuppfatta mej. Jag är emot de rödas princip om att "alla ska ha det lika", och har inga problem med att visa mitt misstycke. Detta verkar för vissa vara synonymt med att jag tycker att invandrare ska ha det betydligt sämre ställt än oss svenskar. Jag menar inte att skillnaderna ska vara enorma, jag tycker bara att man ska få det man förtjänat, inte vad någon annan jobbat ihop till dej. Därför tycker jag inte att Sverige ska ta emot fler invandrare än vad vi klarar av, vi måste trots allt tänka på att värna om befolkningen vi redan har, som bara växer och växer.
Jag skulle kunna skriva så mycket mer, men väljer nog att avsluta här. Tror att jag fått fram det viktigaste. Kort sagt: visst har jag en del (enligt mej själv, fullt berättigade) fördomar, men jag drar inte alla över en kam. Och det är väl trots allt ändå det som utmärker en rasist? Att det är nationaliteten som avgör, inte beteendet.
Puss! /Elin
Jag är inte rasist. Jag är inte ens Sverigedemokrat. Därmed inte sagt att man automatiskt är rasist för att man är Sverigedemokrat; för trots att de flesta ser Sverigedemokraterna som ett främlingsfientligt parti, har de faktiskt en poäng i vad de står för. Sverigedemokraterna är inte emot invandrare i allmänhet, utan vill bara att vi ska behålla vårt Sverige som det är. Detta gör dem inte främlingsfientliga, snarare konservativa. Dock kan jag väl tycka att de har en del orimliga målsättningar och några åsikter som dragits till sin spets, och har därför valt att inte kalla mej för Sverigedemokrat.
Jag tycker det är hemskt att bli kallad för rasist, då jag är rädd att folk ska vända mej ryggen av en anledning som inte ens finns. Visst har jag fördomar, det tänker jag inte hymla med. Men är det så konstigt? Se bara på Rosengård i Malmö. Där bor i princip bara invandrare, och på vilken annan plats i Sverige blir välfärden straffad (det har kastats stenar och liknande på både ambulans och brandkår) för att de gör sitt jobb? Och titta på stadsdelarna i Helsingborg. Vi har en klar majoritet av invandrare på ställen som Adolfsberg och Dalhem, och var är det vi hittar problem? Jo, just på dessa platser.
Grejen är att man måste skilja på invandrare och invandrare. Jag har absolut ingenting emot de som kommer hit, jobbar, lär sej språket och anpassar sej till kulturen, så som vi hade fått göra om vi hade flyttat till deras länder. Det som kan störa mej är de som har mage att klaga på Sveriges system, trots att de kommit hit och fått ett liv både rikare och tryggare än de någonsin haft tidigare. De verkar sakna förmågan att känna tacksamhet.
Jag tror att det är lätt att missuppfatta mej. Jag är emot de rödas princip om att "alla ska ha det lika", och har inga problem med att visa mitt misstycke. Detta verkar för vissa vara synonymt med att jag tycker att invandrare ska ha det betydligt sämre ställt än oss svenskar. Jag menar inte att skillnaderna ska vara enorma, jag tycker bara att man ska få det man förtjänat, inte vad någon annan jobbat ihop till dej. Därför tycker jag inte att Sverige ska ta emot fler invandrare än vad vi klarar av, vi måste trots allt tänka på att värna om befolkningen vi redan har, som bara växer och växer.
Jag skulle kunna skriva så mycket mer, men väljer nog att avsluta här. Tror att jag fått fram det viktigaste. Kort sagt: visst har jag en del (enligt mej själv, fullt berättigade) fördomar, men jag drar inte alla över en kam. Och det är väl trots allt ändå det som utmärker en rasist? Att det är nationaliteten som avgör, inte beteendet.
Puss! /Elin
Kommentarer
Trackback
