BREAKEVEN
Jag är nog ganska rädd för att gå miste om saker. Jag vill vara delaktig i det mesta, och vara sedd som den glada, snälla tjejen hos de runt omkring mej. Det är inte det att jag vill vara mittpunkten i allt som händer, men jag vill inte vara den som står utanför och tittar på.
När jag började i min nya klass efter sommaren var jag först skeptisk. Det var så stor skillnad på personerna gentemot min gamla klass och jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mej. Men det visade sej att var du bara trevlig och försökte prata så gott det gick så var de flesta riktigt gulliga, och jag blev snabbt kompis med de flesta.
Jag har alltid sett min klass som ett enda stort gäng (självklart med några undantag), men på sista tiden har det känts som att jag glidit längre och längre ifrån det där gänget, och det känns faktiskt sådär. Antagligen är det för att jag och Cassandra blivit så tighta, vi kör liksom vårt egna lilla race. Dags att ta sej i kragen Elin!
Puss! /Elin
elin, nu är jag ingen sån som försöka kunna allt eller så. men jag vill bara säga att, dom tar inte avstånd från er, det är bara ni 2 som personer som inte trott ni behöver några andra, utan att tänka på det! jag har min bästavän som går i min klass, jag och hon är ett. så är det bara. men vi kan hänga med olika personer. men att jag bara vet att hon finns i korridoren känns bra, det är en trygghet för mig.
man borde liksom hitta något mellan. innan ville jag ha min bästavän för mig själv hela tiden när jag va liten, nu har jag känt henne i 10 år. och vi har hittat ett mellan. där vi kan vara med alla och umgås. men ibland behöver vi ensam tid.
kommer du ihåg i vår gamla klass? vi var ett stort gäng med samtidigt hade vi vår person som vi kände oss trygga med!
förstår du hur jag menar, vet inte hur jag ska förklara det. och inte heller varför jag skriver. men var tvungen att berätta för jag känner samma sak ibland.
/ en liten doris från världens mest saknade klass 9:1
