emmieochelin

Att säga 'jag älskar dej'..

För mej är det tre ord med jävligt stark innebörd. Att älska någon är att kunna göra vad som helst för just den personen, att känna att livet inte hade varit samma sak utan denne. Att skriva 'jag älskar dej' till vem som helst har blivit alltför vanligt. Det skickas hit och dit på bdb, msn, facebook, bloggar. ÖVERALLT! Det har inte längre någon mening.

Tänk efter, älskar du verkligen varenda en som du säger det till? Man kan självklart tycka bra om folk, men att älska är en annan sak. Älska är ju för fan den högsta formen av kärlek och vänskap, och kom inte och inbilla mej att du är så bra vän med alla du skriver det till! Du kommer inte bli mer omtyckt för att du skriver 'jag älskar dej', jag lovar. Folk kommer snart att genomskåda dej, och tycka att du är patetisk.

- Jag älskar dej Elin.
Ord som jag vill ska komma direkt ur hjärtat. Inte något du säger för att göra mej glad. Hur ska jag då kunna veta vem som menar det de säger och inte?

Så, tänk på det nästa gång du skriver 'i love you', 'älskar dig gumms!', 'loveu!' osv osv. Menar du verkligen de tre orden? Jag älskar dej.

Puss! /Elin

Vad är det som avgör om en blogg är bra eller dålig och vad är det som får dej att fortsätta läsa egentligen?
Enligt mej måste en blogg ligga inom vissa ramar för att vara intressant. Några viktiga punkter:

- Mycket bilder
För att en blogg ska vara rolig funkar det inte att skriva inlägg efter inlägg med enbart text, det blir oehört tråkigt i längden. Har du fått något fint i present? Skriv inte bara det då, ta en bild och lägg upp. Så jäkla lång tid tar det fakiskt inte!

- Välskrivna texter
En blogg med stavfel, meningsbyggnadsfel och allmänt rörig text går fetbort för mej. Det är stor skillnad på att sitta och chatta på msn och att skriva i en blogg, en blogg full med förkortningar och annat ser för mej bara oproffsig ut.

- Bra uppdatering
En blogg måste uppdateras mer än en gång per dag för att vara rolig. Inte enbart för att man vill in och läsa flera gånger, i regel blir inläggen fruktansvärt långa om man försöker klämma in hela dagen i ett inlägg. Jag menar inte att man behöver uppdatera 10 gånger på en dag, men i alla fall en 3-4 tycker jag.

- Dessutom: SKIPPA FJORTISSTAVNINGEN OCH SKRIV INTE SMILEYSAR ELLER HJÄRTAN I VARENDA JÄKLA MENING! Tack.

Puss! /Elin

En sak som stör mej helt enormt är personer som lägger sej i ens liv utan att egentligen ha rätt till det. De frågar inte för att de bryr sej. De frågar inte för att de vill hjälpa dej. De frågar enbart för att de är nyfikna och vill få känna sej viktiga.

Säg att du skriver en liten text på din blogg, din bdb eller din msn. En mening som kanske väcker personliga minnen hos dej. En dikt du tyckte var fin. En liten kort berättelse med ett viktigt budskap.

ALLTID ALLTID är det någon som måste fråga, måste lägga sej i. Jag har ingenting emot personer som frågar om det hänt något för att de bryr sej. Säg att jag skrivit en ledsen dikt och lagt in på bdb, självklart undrar man om det hänt mej något då. Men om jag svarar 'nej, det är lugnt, tyckte bara dikten var fin', MÅSTE man då fortsätta tjata om att 'jo, men kom igen, säg nu, ljug inte!'. Jag väljer väl förhelvete själv om jag vill berätta för dej eller inte? Ni är välkomna att fråga, men då ska det vara av rätt anledning också.

Det värsta är när folk tar åt sej och är bombsäkra på att just den där texten handlar om dem själva, trots att det inte ens är så. Jag menar, skärp till er! Hur speciella tror ni att ni är egentligen?

Ingen har fått mej att gråta som du, men du är fan inte värd alla dessa tårar, därför fortsätter jag slå huvudet mot väggen i hopp om att du ska trilla ut.

Där ser ni. En fin mening, men inte fan har jag riktat den till någon.
Nu ska jag sova. Godnatt.
/Elin

En liten sak att påminna om bara.
Det är jättekul att ni gillar de bilder jag tar, och det är HELT ok att låna dem till era egna bloggar. Men snälla, en liten länk, eller i alla fall ett namn om vem ni har tagit bilden ifrån, är det för mycket begärt? Jag tar bilderna för att göra min blogg roligare, ledsen att låta bitchig, inte era. Då kan ni faktiskt knäppa egna. Men som sagt, skriv ut var bilden kommer ifrån så blir vi alla nöjda och glada! :)



Puss! /Elin

Jo, tänkte skriva om en sak jag tänkt på ett tag, det här med att använda smink eller inte. I stort sett alla tjejer sminkar sej, mer eller mindre. Vissa nöjer sej med lite mascara medan andra har hela lådor fulla med olika produkter.

Men det jag skulle komma till är det här med att killar och tjejer för det mesta tycker olika om saken. De flesta av mina killkompisar är av åsikten "sluta sminka er, ni är mycket finare utan!" medan nästan alla tjejer är mer "åååååh, jag hann inte sminka mej imorse, katastrooooof!". Jag är en av dom.

Man känner sej lite fräschare och betydligt snyggare om man är sminkad, för allvarligt talat, de flesta ser bättre ut med smink. Så är det bara. Jag sminkar mej för att se mer tjejig ut. Men varför? Ska man alltid behöva oroa sej för att killen man gillar en dag ska råka få syn på en när man är osminkad och vara rädd att killen ska sluta tycka om en? Ska man behöva gå upp mycket tidigare på morgonen för att hinna med att sminka sej?

Jag har bestämt mej för att sluta bry mej så mycket. Jag ska sminka mej när jag känner för det, och inte för att jag känner mej tvingad. Jag vet att mina vänner kommer finnas för mej lika mycket i alla fall, och resten skiter jag allvarligt talat i. Nu ger jag upp! :)



Nu blire bingen!
Puss! /Elin

Hemma från stallet, blev en liten tur i skogen idag med. Har övervägt att gå ut nu, men jag känner att plugget skriker efter mej. Ska försöka göra lite franska nu, och är jag klar i tid kan jag kanske gå ut en liten stund sen.

Och så ett litet tips till alla de som har problem med akne. Jag har nu de sista månaderna fått extremt mycket finnar, i bl.a. pannan och jag har inte hittat något medel som hjälpt. Men så fick jag tipset om Basiron från Apoteket, och jag har nu redan, trots att jag bara använt den några dagar, märkt extrem skillnad. Jag har mycket mindre "knotter" i pannan och min hy är mycket slätare och mindre rödflammig. Så prova den om du inte hittar något annat som hjälper, för den gör stor skillnad. Men tänk på att köpa den starka, det finns nämligen både 5% och 10%. Kostar 120kr tror jag.



Puss! /Elin

Godmorgon! Fortfarande sjuk, men ska i alla fall fortsätta plugga idag.
En liten sak jag bara ville påminna er om; rena reklam-kommentarer godkänns inte, så det är inte lönt att skriva sådana. Samma sak med spam som t.ex. "fin blogg" eller "ha en bra dag". De är inte personliga, utan skickas troligen ut till varenda blogg man hamnar på för att dra till sej besökare till sin egen. Ej ok!

Ett litet ihopklipp på kommentarer som inte godkänns:



Nu blir det mat!
Puss! /Elin

Nya rubriker, oehört simpelt denna gången, tihi!

Jag har sagt det många gånger, men jag säger det igen; umgås bara med personer som får dig att må bra!
Jag vet inte hur många gånger jag har snackat med vänner som har varit ledsna för att andra vänner inte behandlar dem väl. Och jag säger alltid samma sak; "Varför umgås du med dem om de får dej att inte må bra?" För är det inte därför man har vänner, för att de ska stötta en och få en att känna sej glad?

Jag kan själv känna så ibland, att jag har vänner som bitchar och ska visa sin makt över mej. Eller i alla fall vägrar att ge tillbaka så mycket som de tar. Det tar på ens krafter att umgås med sådana "vänner", och det har jag insett nu på senare tid. Därför försöker jag att välja mina vänner med omsorg och undvika dem som får mej att må dåligt. Gör det du med!

Men det allra värsta är när man har en riktigt, riktigt nära vän, som man älskar på riktigt, som vid vissa tillfällen kan visa prov på sånt här beteende. Man vet inte riktigt vad man ska göra, säger man upp vänskapen har min mist så mycket annat, men fortsätter det mår man inte bra. Och jag är så trött på att alltid behöva snacka allvar med vänner jag älskar, för även om man gör det på ett snällt och rättvist sätt är det fortfarande kritik och många har svårt för att ta det. Jobbigt.

/Elin

Han.. 

       som inte bara säger att han älskar dig utan även bevisar det.
han som skickar sms på kvällarna och säger att han saknar dig.
han som inte döljer något för dig utan berättar precis allt som det är.
han som får dig att gråta av sina vackra ord
han som uppskattar dig och allt du gör för honom.
han som håller din hand när alla andra ser på.
han som verkligen lever för endast dina kyssar.
han som inte kollar på andra tjejer för du är allt han ser.
han som jämt ställer upp och alltid finns där för dig.
han som aldrig skulle tänka tanken av att svika dig.
han som vaknar på morgonen  och det första han tänker på är dig.
han som skiter i alla andra tjejer han kan få för du är allt han vill ha.
han som ringer upp dig varje gång du lagt på även fast ni har bråkat.
han som älskar dig för den du är
han som aldrig lämnar dig.

han förtjänar din kärlek.

Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Nu ska jag plugga!
Puss! /Elin

Ja, jag är jättedepp och sånt otrevligt idag. Men måste skriva av mej. Sluta läs om ni tycker att jag kommer att låta som en fjortis som är desperat efter kommentarer.

Varför är det så viktigt att visa en bra sida utåt? Varför är utseendet så viktigt?
Det är sant som folk säger, det är faktiskt utsidan som ger insidan en chans, men ändå. När man är med människor man träffat hundratals gånger, som sett en både sminkad och osminkad, i mjukisbrallor och festklädd. VARFÖR? Det är så onödigt.

Men jag är inte mycket bättre själv. Jag är noga med att inte visa bilder på mej som jag tycker att jag ser konstig ut på och skulle jag ha en bad hair-day har jag inte självförtroende nog att bara strunta i det och ha kul ändå, det kan förstöra hela min dag. Och tyvärr har jag alltför många sådana dagar, när jag känner att verkligen ingenting funkar. Jag blir ledsen. Önskar att jag såg ut som någon annan. En naturlig skönhet. Jag är inte ful med smink, men jag behöver de där lagrerna för att se något ut. Jag avundas de som kan komma osminkade med håret uppsatt i en hästsvans och fortfarande vara vackra. Jonna är ett bra exempel på det.

Jag är också trött på de som lurar i en att "nej men gumman, du är fin som du är". Fucking bullshit. Jag ser mej själv i spegeln varenda dag, jag vet hur jag ser ut. Jag har komplex för det mesta, att min näsa är för bred, att jag inte har några kvinnliga former, att min mage putar ut, att mitt hår är lockigt, att mitt leende är obefintligt och mina armar tjocka för att nämna några. Jag mår dåligt.

Visst har jag mina dagar när jag tycker att jag ser bra ut, när jag kan slappna av helt och inte känner att jag behöver stå med necessären i högsta hugg varenda minut, men de blir färre och färre. Och osminkat finns inte ens på kartan just nu.

Jag behöver något mer. Något som kan göra mej tillfreds med mej själv. Frågan är vad? För jag vet inte.

Godnatt! /Elin

Har tänkt på det här ett tag, men har inte tagit mej tid att skriva. Nu så! :)
Det blir ju ofta så i bloggar att man nämner namn hit och dit, och de som läser har inte en SUSNING om vem fasen det är man pratar om. Så tänkte att jag skulle göra små korta presentationer om de som jag är med oftast. Tar långt ifrån med alla, men de som jag vet att jag nämner hyfsat ofta, så bli inte sur om du inte finns med :)

Emmie Hermansen: Behöver ju faktiskt ingen presentation, henne känner ni ju redan, men tyckte hon skulle va med iaf eftersom jag är med henne 24/7. Världens bästa vän!



Johanna Holtenäs: Min ängel som mest går under namnet Jossan. Känt henne hur länge som helst, och faktiskt varit riktigt bra vänner under i princip hela tiden. Vi började i samma klass i sexan och då blev vi ännu bättre kompisar än innan. Det var en period i åttan där vi gled ifrån varandra pga. mycket bråk inom klassen, men nu har vi hittat tillbaka och det är jag sjukt glad över. En av få vänskaper som jag tror kommer hålla livet ut då vi, iaf enligt mej, har sjukt starka band till varandra.
Jossan är en sån person som aldrig blir ovän med någon, för den människan blir då aldrig sur. Jag förstår inte hur hon lyckas, men hon håller sej alltid lugn och brusar aldrig upp. Hon är nog den klokaste av oss tjejer, den som får hålla koll på oss andra. Hon är också en av de som jag kan ringa till närsomhelst, utan att känna mej dum. Hon känner mej nog lika bra som jag känner mej själv och har haft många av mina bästa minnen med dej. Tack för du finns, älskar dej vännen!


Cornelia Edefell: Allas vår Snorre, HAHAH! En av mina närmsta vänner, är nästan som en syster till mej. Vi bråkar oehört ofta, men det går snabbt över igen. Bästa kompis med Jossan, så det blir oftast att vi tre umgås tillsammans. Sommaren -08 va det dock mest jag och Corre som umgicks, och då kom vi varandra riktigt nära. Samma sak som med Jossan, det va under en period i åttan där vi gled ifrån varandra då jag och Corre bråkade riktigt mycket, men som vid alla andra gånger gick det ett tag sen klarade inte någon av oss av att vara ovänner mer. Corre är en av dom som vet mest om mej, då det ofta blir att det är till någon av henne, Emmie eller Jossan jag ringer när jag är ledsen. Riktigt bra på att lyssna, komma med bra invändningar och få en att känna sej bättre. Corre är också sjukt rolig, och en av de mest utflippade av oss. Haha, hon fungerar väl lite som vårt lilla mobboffer, men det är självklart på skämt.
Det var en gång där jag på allvar trodde jag skulle förlora henne, när man inte va säker på om hon skulle överleva, och jag har nog aldrig gråtit så mycket. Utan henne vet jag inte vad jag skulle gjort. Jag älskar dej oehört mycket Cornelia, glöm aldrig det!



Frida Jansson: Började i vår klass i sjuan, och blev snabbt en av de mest populära tjejerna i.. ja, hela årskursen tror jag. Hon va söt, rolig och lätt att vara med, och oehört många såg upp till henne. I stort sett hela klassens tjejer ändrades när Frida kom till oss, vi började umgås i större gäng och man blev bättre kompis med alla. Jag och Frida hamnade i bråk med varandra ungefär ett år senare, tror vi båda vet vad det handlade om, och sen var vi inte särskilt bra kompisar på väldigt länge. Nu i nian har det dock ändrats. Vi är, tillsammans med Jossan och Corre, varenda dag i skolan och vi står varandra mycket närmare än vi gjorde innan.
Frida är en av de roligaste personer jag vet, och jag vet ingen annan som kan få en hel bunt människor att asgarva så lätt. Hon är oehört naturlig, och behöver inte vara någon annan då hon är så bra som sej själv. Jätteglad att vi är vänner igen. <3

 
Har alldeles för få bilder på henne, så får bli en gammal!

Jonna Persson: En tjej i klassen som började hos oss i sjuan. Var inte alls särskilt bra vänner från början. Vi bråkade inte eller så, men vi var inte med samma personer. Sommaren -08 umgicks vi dock oehört tätt, både på dagarna men framförallt på kvällarna, när drev runder ute och träffade folk. Faktiskt en av de mysigaste somrarna. Vi blev riktigt bra vänner då, men det tappades bort lite när vi började skolan igen.
Jonna och jag har våra perioder, vi är båda väldigt raka och säger vad vi tycker, vilket gör att vi ibland hamnar i bråk. Men trots allt vet jag att jag kan lita på henne, och Jonna vet väldigt mycket om mej eftersom vi har så lätt för att prata.

 
Får säkert skit av Jonna nu för bilden, bara för den är gammal. Skitsamma säger jag, fin iaf! :)

Maria Folkesson: En tjej jag känt sen i somras, när vi träffades ute med en massa annat folk. Det va jättelätt att snacka med henne, och jag tyckte verkligen hon va en gullig tjej. Jag vet inte riktigt hur det blev så, men vi började umgås även utan alla de andra och så har det fortsatt. Världens gulligaste, som man liksom mår bra av att umgås med. Lätt att snacka med och dessutom riktigt, riktigt söt!
Julia Landström: Träffades också ute i somras. Snackade inte så mycket i början då Julia framstod som ganska så blyg. Men vi började snacka mer och mer, och hon är verkligen en riktigt go tjej när man väl känner henne. Träffas ganska ofta ute, ofta tillsammans med Maria och Emmie. Vi fyra har blivit som ett litet gäng, haha.


Fick bli en bild på dem båda två, har tyvärr inga enskilda.

Essie Månsson: Haha, aw Essie. En riktigt gullig och rolig tjej från klassen. Vi har väl aldrig varit riktigt, riktigt tighta kompisar, utan vi har mest umgåtts i skolan, men vi har heller aldrig varit riktigt ovänner eller så. Essie är väldigt lätt att prata med, och förstår en väldigt bra, speciellt vid killproblem. Sen är hon väldigt rolig också, och får en hur lätt som helst att skratta. Essie får en att må bra helt enkelt! :)



Nikki Hansson: Lärde känna varandra genom ridningen, sen började vi i samma klass i sexan. Inte lika bra vänner nu som vi va innan, men hon är fortfarande en av de jag oftast har riktigt roligt med och som jag kan snacka om det mesta med. Nikki är en väldigt glad tjej, det är sällan hon är sur, och det smittar av sej. Sen att hon har riktigt dålig humor, det är ju en annan femma ;) Haha!
Känner att jag måste lägga till detta efter alla gånger hon mobbat mej för att jag är kinderägg: DU ÄR BLOND! Så blond att det inte fick plats i hjärnan och därför fick sätta sej i håret.



Måns Håkansson: Min pojkvän helt enkelt, därför han dyker upp rätt ofta, haha! :) Känt honom sen förra sommaren, då vi väl va smått på G. Tyvärr blev det inget mellan oss då, men vi fortsatte umgås som vänner. Sen har det varit lite till och från mellan oss, och i somras umgicks vi inte alls pga. en ganska så privat sak. Det gjorde riktigt ont i mej att inte få snacka och träffa honom, jag saknade honom sjukt mycket. Men sen började vi snacka igen och på det jävligt tajmade datumet 090909 blev vi tillsammans. Älskar dej Måns :)


Haha, en bild jag tvingade honom att ställa upp på. Mina solglasögon och allt, haha!

Jaa-a, det va väl de jag umgås med mest. Har ju självklart fler vänner, haha! Oj, vad desperat det lät, men ni fattar. Nu: TV!
Puss! /Elin

Jag gör research till min svenska-novell som handlar om hedersmord inom islam och hittade det här klippet:



En sjuttonårig flicka blir alltså stenad till döds av sina manliga släktingar pga. att hon blev kär i en kille från en annan sekt. De var inte gifta och hon hade inte konverterat till hans religion, men de hade setts tillsammans och det var tillräckligt för att skada hennes familjs heder. Därför blir hon stenad till döds framför hundratals människor, där INGEN ingriper.

Fyfan! Jag har verkligen INGENTING övers för sådant här. Och eftersom detta i stort sett bara förekommer inom islam gör det att många, även jag, får fördomar. Rätta mej om jag har fel, men inom islam finns ett enormt kvinnoförtryck som jag har svårt att acceptera och när jag ser sådant här späs det på ytterliggare. Vi ligger så pass långt fram i utvecklingen nu att även dessa länder borde inse att det inte lönar sej. Männen får enorm makt, men är det så samhället ska vara? Ska det byggas på rädsla? Nej, trodde inte det va.

Så, nu har jag fått skriva av mej, nu måste jag nanna.
Puss! /Elin

Nu är jag så trött. Så satans trött på alla människor som alltid, ALLTID ska beklaga sej över sina bilder på bdb, blogg, facebook osv osv.
Det är en sak om man blir dålig på t.ex. en gruppbild, FINE, man kanske inte blev skitsnygg, men man vill ändå lägga upp den för att den är ett minne?
MEN, när man kommer till att beklaga sej med kommentarer som "skit i bilden", "bilden är ful, jag vet" eller "jag ser tjock ut" på egobilder, som man själv har tagit, själv lagt in i datan, själv valt att lägga upp på någon av ovanstående hemsidor, då är det inte okej längre, då är det ENBART för att tigga kommentarer och bekräftelse.
För allvarligt talat, vem lägger upp en bild man tycker att man är skitful på? Och vill ni verkligen ha kommentarer bara för att folk tror att du lider av dåligt självförtroende och då vill vara snälla?
Och då ska vi inte snacka om den frukstanvärt löjliga anledningen "bildbrist". SÅ illa kan det inte va, att du inte kan hitta EN ENDASTE liten bild på din data förutom den där "heeeemska" egobilden.

SKÄRP ER FÖR HELVETE!
Elin



Bilden föreställer alltså en tjej, en data och det röda är en datastol bakifrån.

Nämen, VET NI VAD vad jag har kommit på? :o På vår header står det ju "Emmie & Elin - is tha shit", men om man nu ska va väääldigt grammatiskt korrekt, så kan det ju inte stå så. För "Emmie & Elin" blir ju plural, och "is" används bara i singular. MEN! Jag och Emmie kom på en oehört bra lösning till detta, nämligen:

Tar man den ena får man den andra på köpet = vi är en och samma person = vi är bara en person totalt = singular = "is" går alldeles utmärkt!

Det får ni faktiskt hålla med om va en ganska smart lösning? (H)

Har precis sett Mamma Mia-filmen och krängt chips med mamma. Sen fick hon för sej att läsa bloggen, haha. Ja, där ser man! Nu blir det bilddagboken-koll för min del. Ha det bra! Pussepuss! /elin